Annika
Mörker, blåst, regn, rusk, gula löv, varma kinder, halsduk, jacka, vantar, långbyxor, filt, mys, tända ljus = höst
Hösten är här, och jag kan ärligt säga att jag börjar gilla det, mycket! Man skulle tro att efter att ha levt på ett aldeles för varmt ställe i ett år, så skulle jag hata det här, fast det slog mig att jag faktiskt har saknat det.
Kommer ihåg när jag var i Florida förra året, och satte på mig långbyxor och strumpor, enbart för att jag saknade det.
Då har det gått långt. Jag säger inte att jag inte saknar värmen i Florida heller, för det gör jag! Det är så praktiskt.
Det är lite mer känsla när mörkret kommer krypande om kvällarna, och kylan lägger sig utanför väggarna. Än när det är mörkt och 25grader varmt. Då känns det inte lika uppmuntrande att sitta inomhus med tända värmeljus. Det är bara inte samma sak.
Sitter här med varma kinder, (antagligen efter den långa och mysiga skogspromenaden med Anna, Milla, Räkan, Qeso & Vilmer idag), och tända ljus. Och det känns som att det kan bli en bra höst, har kommit igång med två promenader om dagen, har möblerat om mitt rum och städat lite (projektet är inte klart ännu, finns ännu ett par damråttor som skall elimineras). Allt känns bra!
Jag vet att jag kommer ändra min inställning till höst och vintermörkret ju längre in på julen vi kommer, då mörkerdepretionen kommer sakta men säkert krypande. Men skall försöka hålla den under kontroll i år, metoden är levande ljus. Jag tror stenhårt på det.
Hittade dessutom min Sister Hazel skiva bakom garderoben när den flyttades, och den har spelats hela dagen idag, det får mig att tänka tillbaka på den där vintern när jag åkte omkring i Saaben och letade plogbilar, och var och simmade nästan varjedag efter jag kom hem från Älvdalen. Det var tider.
Sister Hazel ja, dom som jag försökte se under ett helt år, men som alltid lyckades träffa in sina spelningar på House of Blues, varje gång jag hade pojkarna på besök. Hur störande är inte det? Dom hade säkert 10spelningar!! Snacka om surt. Har även lite ångest såhär i efterhand att jag skippade Incubus konserten i Orlando som var sista kvällen innan vi begav oss till Nevada & Californien. Jag var lättad då, eftersom jag var stressad till tusen och skulle upp aldels för tidigt dagen efter, men nu känns det som att det var dumt att stanna hemma. Som tur är hade jag ju Carro hos mig den natten, tack och lov!
Trackback
Mörker, blåst, regn, rusk, gula löv, varma kinder, halsduk, jacka, vantar, långbyxor, filt, mys, tända ljus = höst
Hösten är här, och jag kan ärligt säga att jag börjar gilla det, mycket! Man skulle tro att efter att ha levt på ett aldeles för varmt ställe i ett år, så skulle jag hata det här, fast det slog mig att jag faktiskt har saknat det.
Kommer ihåg när jag var i Florida förra året, och satte på mig långbyxor och strumpor, enbart för att jag saknade det.
Då har det gått långt. Jag säger inte att jag inte saknar värmen i Florida heller, för det gör jag! Det är så praktiskt.
Det är lite mer känsla när mörkret kommer krypande om kvällarna, och kylan lägger sig utanför väggarna. Än när det är mörkt och 25grader varmt. Då känns det inte lika uppmuntrande att sitta inomhus med tända värmeljus. Det är bara inte samma sak.
Sitter här med varma kinder, (antagligen efter den långa och mysiga skogspromenaden med Anna, Milla, Räkan, Qeso & Vilmer idag), och tända ljus. Och det känns som att det kan bli en bra höst, har kommit igång med två promenader om dagen, har möblerat om mitt rum och städat lite (projektet är inte klart ännu, finns ännu ett par damråttor som skall elimineras). Allt känns bra!
Jag vet att jag kommer ändra min inställning till höst och vintermörkret ju längre in på julen vi kommer, då mörkerdepretionen kommer sakta men säkert krypande. Men skall försöka hålla den under kontroll i år, metoden är levande ljus. Jag tror stenhårt på det.
Hittade dessutom min Sister Hazel skiva bakom garderoben när den flyttades, och den har spelats hela dagen idag, det får mig att tänka tillbaka på den där vintern när jag åkte omkring i Saaben och letade plogbilar, och var och simmade nästan varjedag efter jag kom hem från Älvdalen. Det var tider.
Sister Hazel ja, dom som jag försökte se under ett helt år, men som alltid lyckades träffa in sina spelningar på House of Blues, varje gång jag hade pojkarna på besök. Hur störande är inte det? Dom hade säkert 10spelningar!! Snacka om surt. Har även lite ångest såhär i efterhand att jag skippade Incubus konserten i Orlando som var sista kvällen innan vi begav oss till Nevada & Californien. Jag var lättad då, eftersom jag var stressad till tusen och skulle upp aldels för tidigt dagen efter, men nu känns det som att det var dumt att stanna hemma. Som tur är hade jag ju Carro hos mig den natten, tack och lov!
Hösten är här, och jag kan ärligt säga att jag börjar gilla det, mycket! Man skulle tro att efter att ha levt på ett aldeles för varmt ställe i ett år, så skulle jag hata det här, fast det slog mig att jag faktiskt har saknat det.
Kommer ihåg när jag var i Florida förra året, och satte på mig långbyxor och strumpor, enbart för att jag saknade det.
Då har det gått långt. Jag säger inte att jag inte saknar värmen i Florida heller, för det gör jag! Det är så praktiskt.
Det är lite mer känsla när mörkret kommer krypande om kvällarna, och kylan lägger sig utanför väggarna. Än när det är mörkt och 25grader varmt. Då känns det inte lika uppmuntrande att sitta inomhus med tända värmeljus. Det är bara inte samma sak.
Sitter här med varma kinder, (antagligen efter den långa och mysiga skogspromenaden med Anna, Milla, Räkan, Qeso & Vilmer idag), och tända ljus. Och det känns som att det kan bli en bra höst, har kommit igång med två promenader om dagen, har möblerat om mitt rum och städat lite (projektet är inte klart ännu, finns ännu ett par damråttor som skall elimineras). Allt känns bra!
Jag vet att jag kommer ändra min inställning till höst och vintermörkret ju längre in på julen vi kommer, då mörkerdepretionen kommer sakta men säkert krypande. Men skall försöka hålla den under kontroll i år, metoden är levande ljus. Jag tror stenhårt på det.
Hittade dessutom min Sister Hazel skiva bakom garderoben när den flyttades, och den har spelats hela dagen idag, det får mig att tänka tillbaka på den där vintern när jag åkte omkring i Saaben och letade plogbilar, och var och simmade nästan varjedag efter jag kom hem från Älvdalen. Det var tider.
Sister Hazel ja, dom som jag försökte se under ett helt år, men som alltid lyckades träffa in sina spelningar på House of Blues, varje gång jag hade pojkarna på besök. Hur störande är inte det? Dom hade säkert 10spelningar!! Snacka om surt. Har även lite ångest såhär i efterhand att jag skippade Incubus konserten i Orlando som var sista kvällen innan vi begav oss till Nevada & Californien. Jag var lättad då, eftersom jag var stressad till tusen och skulle upp aldels för tidigt dagen efter, men nu känns det som att det var dumt att stanna hemma. Som tur är hade jag ju Carro hos mig den natten, tack och lov!
Trackback