eller kanske inte..

Var och lämnade B på skolan, och åkte och handlade.
När jag sedan kom hem och skulle låsa up dörren, så går det inte.
Det är helt stummt i låset.
-Vafan, tänker jag, och kommer på att jag kan ju gå in källarvägen.

Nöjd i hågen så låser jag up dörren, tänder lampan och är påväg ut i hallen,
nit-lott, den dörren är också låst..
Vad i helvete tänker jag då, vad gör jag nu?
Det enda jag tog med när jag åkte var nycklarna.
Mobilen och allt annat lämnade jag hemma, och jag riktigt såg
hur mobilen låg där och njöt medans jag stog utanför och ville inget annat än ha den.

What now then? Vad fan ska jag göra?!
Utelåst, utan mobil, utan nummer till Å, ingenting har jag, förutom bilen och 6fr.

Tänke först att jag skulle åka och vålda Emma,
men hur ska vi ta oss in i huset sen då?
Nää, så åkte till barnens skolan och drog hela historien,
så jag fick låna telefonen och ringa Å.

åkte sen hem igen, och tänkte att fan jag kan ju testa en gång till.
och tro inte på fan att dörren öppnar sig.
Helt otroligt! Det känndes overkligt att stå i hallen.

Det är vid sådana här tillfällen man inser hut handikappad man är utan en mobil.
Sjukt men sant.


Det ska iaf komma några snubbar lite senare och kolla på låset,
Hoppas dom kan fixa det, för detta var verklingen allt annat än roligt.
Iaf just då det hände, nu går det bara att skratta åt det.

Hahaha

Hur var eran morgon?