för han hade inte sett honom på hela dagen..

Blev såklart orolig och var ut och ropade på honom, han kommer

ju alltid när man ropar på han. Förr eller senare. Men inte igår.

Var ut i regnet och gick runt om huset och "kvarteret", men ingen Frasse.

Det blev mörkt, ingen Frasse, det blev kallt, fortfarande ingen Frasse.

Blev lovad -"han kommer tillbaka i morgon ska du se"

Och fick ju lov att sova eftersom jag skulle upp och jobba 7.45 idag igen,

även fast jag helst hade velat seta uppe och kikat ut om han satt ute,

och väntade på att bli insläppt.

Var upp strax efter fem, stack ut huvudet genom dörren och ropade
"Frassekatten, vars e du? Kom då!",
men ingen katt. 


La mig i sängen igen och pillade med mobilen med tårarna sprutandes.

När det sen var dax att gå upp på riktigt, gick jag självklart till dörren,

Min älskade lilla missekatt! Jag blev så glad att se han igen 24h på rymmen.

Men jag antar att det bara är att "vänja sig", katter gör tydligen så. 

Han var in och åt, sen satte han sig vid dörren och mjauade och ville ut, IGEN!!

Och det är klart, snön är borta, och han har blivit större och sturskare sen i höstas.

Antar att han vill se något annat än våran gård också. Men ändå, min lilla bäbis!

Hålll dig i pälsen nu missekatten, och gör inte om det! Vi blir så oroliga för dig! 

Han har bergis legat under någon lada och haft kramkalas med mössen,

så som han brukar!