Varför utsätter jag mig själv för denna jobbiga känsla.
Sitter och kollar på mina bilder från Zürich och drömmer mig tillbaka.

Jag vill kunna gå till Nelson mitt i vecka och ta en öl, kunna ringa
Britta/Katja/Linnea/Helga/Hannah/Jessica/Emilia/Lea
för att bestämma när vi ska ses på Stadelhofen/Under klockan på HB.
Eller bara bestämma att vi ska göra något crazy, eller åka till någon alptop och snowboarda.

Men nej, nu sitter man i Mora med knappt något att göra, och knappt någon att umgås med.
För att alla har flyttat härifrån, eller är bortresta. Yippi-kay-ey.
Det finns dock ljusglimtar här hemma med, och det är rätt skönt att vara hemma.
But still, är det så konsigt att man gärna drömmer sig tillbaka?